Replik. I ett tidigare nummer (SFT 13/08) går Wille Olsson i polemik med mig. Vederbörande menar att "regeringens Turkietpolitik är nykter" och att min tidigare kritik (SFT 12/08) av utrikesminister Carl Bildt inte är befogad. Han saknar helt förklaringar och någon direkt motivering mer än att länder med en stor andel armenier har en tydligare kritik gentemot Turkiet. Var denna statistiken kommer ifrån är för mig oklart.

Inlägget publiceras samma dag som den röda mattan rullas ut och det skålas för Turkiets premiärminister, Recep Tayyip Erdogan, som är på Stockholmsbesök. En premiärminister som av turkiska kemalister anklagas för att försöka smyga på landet konfessionella värderingar. Från utrikesminister Carl Bildt hördes ingen kritik av Turkiets demokratiska tillkortakommanden, allvarliga inskränkningar i mänskliga rättigheter för landets kurder eller olika kristna minoriteter. Inte heller ställdes det krav på att Turkiet måste göra upp med folkmordet 1915. Att erkänna det, fördöma det och sedan inleda en försoningsprocess med de drabbade grupperna.

Detta är inte en kritik mot en borgerlig regering i sig utan mot en regering som saknar tydlighet och klarsyn gentemot Turkiet. Vi har även sett tidigare regeringar ha samma flathet mot Turkiets minst sagt barnsliga beteende bland annat vad gäller förnekandet av folkmordet 1915. Turkiet är idag helt enkelt inte tillräckligt moget för att klara av en debatt i god demokratisk anda som handlar om folkmord och minoritet. Man har istället infört lagar som gör det kriminellt att kalla folkmordet på armenier för folkmord. Trots detta har det ändå skett marginella förbättringar i Turkiet.Det tidigare inlägget framhåller tydligt att Turkiet är i behov av ett liknande efterarbete som Tyskland har haft och fortfarande har med folkmordet på sex miljoner judar och andra minoriteter under andra världskriget, mer bekant som Förintelsen. Det var inte en historisk liknelse mellan folkmorden, även om det finns en röd tråd mellan folkmordet på armenier och förintelsen av Europas judar. Som allierade hade Tyskland militärer och diplomater på plats i osmanska Turkiet under första världskriget. I Turkiet fanns en tyska militär, doktor Max Erwin von Scheubner-Richter, som i ett brev hem till Tyskland beskrev armenier som orientens judar och viktiga affärsmän som av "av praktiska skäl blivit utrotade". Han hyllades som en martyr i förordet till Adolf Hitlers bok Mein Kampf.

Under 2007 fördömdes folkmordet på armenierna i en resolution i USA:s representanthus utrikesutskott. I Sveriges riksdag ligger liknande motioner på tur inför sommaren. Dessa är undertecknade av ledamöter från både regering och oppositionen. Frågan är om Sverige vågar vara lika tydliga och vad som händer efter att partipiskorna vint. Om utrikesminister Carl Bildt själv får sitta vid rodret och skåla i champagne för folkmordsförnekare är det tveksamt om svensk Turkietpolitik någonsin blir nykter.

Pierre A. Karatzian

pressansvarig vid Armeniska riksförbundet

Artiklen som du hittar här publicerades i Stockholms Fria Tidning den 29 april 2008.