Armeniska riksförbundet i Sverige
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
www.armeniska.se
September 13, 2010
Stockholm, Sweden

Måndagen 6 september 2010, publicerades en artikel på News.am där riksdagsledamoten Göran Lindblad (Ordförande i Europarådets svenska delegation, ordförande i underkommitté för utrikesfrågor), vid ett möte med svenska turkar och azerier, uttalat det följande om valet den 19 september och riksdagens erkännande av Folkmordet 1915 [översättning från engelska]: ”Om vänsterblocket vinner valet, kommer frågan att tas upp i EU och FN. De har redan kommit överens om detta och ska även införa undervisning om folkmordet i svenska skolböcker. För att sätta stopp för deras planer borde ni rösta på Moderaterna eller någon av de andra allianspartierna.”

Armeniska riksförbundet i Sverige kontaktade Lindblad och bad honom kommentera citatet i tidningen. Lindblad svarade kort därpå att [av någon anledning valde han svara på engelska]: ”referred to the principle that this kind of issues are not for parliaments to vote on… A vote for the alliance will guarantee that parliament is not acting in [this] type of historic issues again no matter if it [is] for or against a certain interest.” Han avslutade med “otherwise correctly”.

Innan Lindblad kontaktades kom det till riksförbundets kännedom att Lindblad hade även introducerat två nya riksdagsmotioner, en om erkännandet av folkmordet i Ukraina 1932-33 (2009/10:U9, daterad 23 mars 2010) och en annan (2009/10:U8, daterad 23 mars 2010) där han kräver att riksdagen ska yttra sig om att det är ”ovärdigt medlemsländer i Europarådet att hemfalla åt krig eller väpnad konflikt”, riktad mot Armenien och Azerbajdzjan i Karabakh-konflikten. Motionen manade till en fredlig lösning av konflikten där det krävs ”kompromissvilja från båda sidor”, vilket är i sig en sund och ett önskvärt ställningstagande. Dock fortsätter Lindblad: ”All väpnad aktivitet måste bringas att upphöra och med hänvisning till territoriell integritet måste alla trupper dras tillbaka inom egna gränser”. Det bör nämnas att riksdagen har avslagit både motionerna (Betänkande: 2009/10:UU24, 5 maj 2010).

Armeniska riksförbundet bad Lindblad (6 september 2010) att kommentera följande fyra frågor:

1)    Om Lindblad motsätter sig beslutstaganden om folkmord, varför har han då introducerat en ny motion där han kräver ett erkännande av folkmordet i Ukraina?
2)    Även om Lindblad motsätter sig Riksdagens beslut om folkmordet av ”principiella skäl”, varför motsätter han sig då införandet av undervisning om folkmordet i svenska skolböcker? Ifrågasätter han den existerande konsensusen bland världsledande experter på området, bl.a. den hos International Association of Genocide Scholars (IAGS) så väl som den hos Forum för levande historia som på uppdrag av regeringen upplyser om bl.a. Folkmordet 1915?
3)    Varför väljer Europarådets Armenien-rapportör, som bör hålla en strikt oberoende hållning, introducera en riksdagsmotion om Karabakh som uppenbarligen motsäger de existerande förslagen från Minsk-gruppen inom OSCE? Lindblads krav utifrån territoriell integritet är den retorik som används av Azerbajdzjan och strider mot Madrid-protokollets artikel (b) om tillbakadragande från endast ”angränsande territorier till Nagorno-Karabakh” och säkrandet av en korridorlänk mellan Armenien och Karabakh, nämligen den via Latchin och Kelbadjar. Bestrider Lindblad rollen hos OSCE och Minsk-gruppen?
4)    Ledarskapet i Baku har vid flera tillfällen yttrat sin frustration över den långsamma progressen i konfliktens lösning och president Aliyev har indikerat en förnyad väpnad kamp (t.ex. ” Azerbaijan Threatens Force Over Nagorno-Karabakh”, ABC News, November 21, 2009; “Our patience also has limits”, Euronews, February 2, 2010). Detta har också uppenbarats i den senaste tidens allt mer förekommande eldupphörskränkningarna från azerisk sida vid kontaktlinjen. Har Lindblad, den svenska regeringen, UD eller PACE något att uttala om detta?

Lindblad svarade snabbt med en knapp mening: ”Oh good you noticed… That was only to provoke and prove the point” som åsyftade Ukraina-motionen. Därmed valde han att helt ignorera de resterande frågorna. Huruvida det är skäligt att Sveriges riksdag ska spendera svenska skattemedel för att administrera och diskutera liknande ”provokationer” för att ”påvisa ett poäng” låter vi vara osagt.

Lindblad kontaktades en tredje gång (tidigt på morgonen 7 september 2010) och ombads kommentera de tre återstående frågorna, men än har han inte lämnat något svar eller någon kommentar.