Armeniens natur präglas till största delen av högländer och av bergskedjorna i Lilla Kaukasus. Högsta toppen är Aragats, 4 090 m ö.h., i nordvästra delen av landet. Bergskedjorna har bildats som alpina veckberg under de senaste 65 miljoner åren. 

Mellan bergskedjorna finns platåer, delvis av vulkaniskt ursprung, samt djupa floddalar. Berglandet sluttar långsamt såväl mot norr som mot söder. I mellersta A. ligger den 1 230 km2 stora Sevansjön omgiven av höga bergskedjor. Utmed gränsen mot Turkiet och Iran flyter floden Aras, omgiven av den bördiga och tättbefolkade Araratslätten.

Bergskedjorna i Lilla Kaukasus hindrar fuktig luft från Medelhavet från att nå in över A:s mellersta delar. Endast sluttningarna på mellan 1 400 och 2 000 m ö.h. får mer än 800 mm årlig nederbörd.

 Det är i dessa områden man finner landets största skogar. I nordöst dominerar bokskogar och i sydöst ekskogar med djur som brunbjörn, lo, europeisk vildkatt och ekorre. Större delen av A. har stäppklimat med en årsnederbörd mellan 200 och 400 mm och medeltemperaturer i januari kring -5 °C och i juli kring 25 °C. Ovanför stäpperna och skogarna finns alpina ängar med frodiga betesmarker och djurliv med bl.a. mufflonfår och lammgam.

Källa: Nationalencyklopedin